Numera 50 årig man som sprungit vilse i sig själv, börjar nog hitta vägen tillbaka. Inte fullt lika desperat längre. Fortfarande två barnsfar.
Detta är mina tankar om ditt och datt och faderskap och manlighet. Försök att räta ut alla frågetecken som samlats i mitt huvud och även kropp sen jag sprang vilse. "Sprang vilse i mig själv, hittade inte ut- det enda jag såg var korridorer utan slut".
Är 25 % sjukskriven p.g.a. bipolär sjukdom. Läkarna skulle vilja sjukskriva mig mer och längre men Försäkringskassan anser mig vara frisk så den sista september är det slut. Tappade allt vad färdigheter heter, kan inte läsa sånt som kräver en fantasi bild, klarar av att se på TV i cirka 10 minuter idag, måste skriva upp allt om jag ska gå och handla. Klarar inte av att höra ljudböcker, störs väldigt lätt av mina barn när dom försöker vara barn (har blivit mycket bättre på den punkten, jag var olidlig i början). Från att ha varit en man van att ha miljoner bollar i luften samtidigt så måste jag schemalägga min vecka totalt, skriva upp alla möten med noggran beskrivning, det är väldigt mycket skrivande både på papper och i kalender. Använder kalender funktionen i mobilen med larm för att klara min vardag. Det är inte bättre på helgerna. Stavar som en kråka, jag som varit väldigt nogrann med stavning och språk förr. Förståsigpåare säger att allt kommer att rätta till sig allteftersom depressionen lägger sig, hoppas på det men det är svårt att tro. Minnet sviker om jag inte har möjlighet att skriva upp stödord så vet jag knappt när jag gjorde vad. De år som gått är väldigt vaga för mig, har inte fått någon koll på vad som är verkliga händelser och vad som är fantasi och framförallt när skedde de verkliga sakerna.
TankarPosted by Micael Mon, March 08, 2010 19:40:50
"så lämnar ja den plats som såg mig födas..." är en strof ur en gammal sextiotals slagdänga, kommer inte ihåg vem som gjort den eller hur den går sen. Förra gången som jag kom att tänka på den var när jag flyttade tillbaka till sta´n ifrån Mora. Det känns nästan som att detta var den plats som såg mig födas. Bloggen var ett sätt för mig att få lite överblick över mitt mående, good days and bad days och det har jag fått, det tog lång tid och lång tid återstår men jag känner mig tillräckligt stabil för att lämna den här skroten och gå vidare mot............ Ja vem vet vad? Det som jag saknat mest pirrar till lte då och då numera och jag när en förhoppning om att min älskade och saknade nyfikenhet är på väg tillbaka. Hur det nu än blir så är jag helt klart färdig här för all framtid. Den här bloggen går om några dagar in i minnet hos mig själv som en kamrat på vida färden, en kamrat som är framme medan jag måste vidare. Att gå vidare innebär också att lämna något, ta bort det som har varit ett hinder men även nödvändigt en tid, därav raderingen av den här bloggen. Konstigt nog finns ingen saknad, bara en beslutsamhet. Tack och adjö jag bugar mig djupt för er alla som läst de här raderna, men nu väntar nya upptäckter och andra skrotupplag.
TankarPosted by Micael Mon, March 08, 2010 10:50:23
Internationella kvinnodagen och jag är sjuk. Vet inte vad som fattas mig, ont i huvudet sen 5 dagar tillbaka, ont i varje led som går att ha ont i, febern kommer och går och jag känner mig i största grad hängig. Flimrar framför ögon heta av feber eller något, det känns som om dom kokar. Skit samma, det är väl något som går.
Eftersom jag har så svårt att läsa och att se film så brukar jag inte skriva så mycket om dessa två kulturlla yttringar. Senaste sjukhus vistelsen resulterade i sju lästa böcker, det var dom sju första på 4 år, sen har det inte blivit något mer. Alla föreslår ljudböcker, något som jag hade svårt för innan jag blev sjuk, böcker ska kännas. Dock har det blivit några under den här perioden, Lindqvist bok om Napoleon, Christina Docktares bok om alternativa läkekonster, Dan Browns Gåtorna palats (vilken skitbok) och nu Doft av hämnd.
Jag upplevde den som ljudbok, men den har nu kommit som pappersbok. Förlaget är Hör Opp och boken säljs på AdLibris
Den här boken väckte förundran hos mig, har ännu ej kommit på vilken genre man ska katalogisera den som. Är det en fiction eller dokumentär, handlar den om ungdoms sub kulturer i och kring Rosengård och Limhamn, det enda säkra är att den utspelar sig i Malmö under en kort period. Stundtals kan boken verka virrig, ogreppbar men det knyts ihop på ett logiskt sätt till slut. Boken reflekterar över politiska händelser och kända nyhetsinslag, den ger sig inte ut för att ge en djupare förståelse för de ungdomsgrupperingar som finns på yttersta högerkanten eller blan invandrar ungdomar, men inblicken räcker för att få en förståelse utan att man behöver känna att man måste ta ställning. Ibland verkar boken väldigt akademisk, för att sedan svänga över till ett enkelt, snudd på torftigt språk. Man förstår vad Fröding menade med sin kända strof. Språket är väldigt målande, beskrivande och vackert. Bergstrand dras sig inte för att inte vara politisk korrekt, utan han använder sådan ord som i invandrar samanhang brukar kallas förbjudna, men här behövs de dels för att ge en tydligare bild av de båda grupperna. Vet inte hur jag skulle ha upplevt boken som pappersbok, för mycket av behållningen är uppläsarens förtjänst. Han är underbar på att framställa olika nationaliteters brytningar med skånska inslag när de talar svenska, hans varma goa skånska gör ju inte saken sämre,hans uppläsar konst är fenomenal och jag ska försöka hitta fler böcker upplästa av honom. Helt klart en bok att rekomendera.
TankarPosted by Micael Tue, March 02, 2010 17:53:07 En längre tid har jag funderat på min tinitus utveckling, den har alltid varit lindrig, men nu verkade den ha dragit iväg rejält i tjut. Har hållit på att bli galen en längre tid av ett konstant tjut, tills jag började fundera om jag misstog mig för tjutet fanns inte där hemma. Promenerade runt i lokalerna idag och lyssnade, i alla rum var det tyst så jag tog med mig min arbetskollega till mitt rum och han hörde tjutet också, vad glad jag vart, en tung sten föll från mitt bröst. Troligen är det friskluftsintaget som tjuter så nu har jag felanmält det. Det hörs fortfarande men jag vet vad det är och kan koppla bort vansinnighetstanken.
Har ansökt om nya arbetshjälpmedel eftersom mina knappt fungerar längre. Vände mig till en som rekommenderades av tillverkaren, trodde knappt han skulle ta sig an mig eftersom han fanns i Norrtälje, begärde en offert och han skulle komma ner och ”dema” för mig. Han kom idag, effektiv snubbe, visade de nyaste av samma tillverkare som jag tidigare hade. Vilken feeling, ett ljud som var klart, inget knaster inget brus, bara så som man ska höra med hjälpmedel. Kunde inte förneka att detta var min grej. Det bästa är att jag slipper ha en FM tillsats på mina apparater, eftersom dom är så extremt känsliga för fukt, utan jag klarar mig T-slingan som finns i apparaterna redan. Blev förvånad över killens självsäkerhet för han lämnade paketet hos mig, tog en underskriven ansökan och sa att han fixade allt. Tänk om inte Försäkringskassan godkänner det, nu sitter jag ju här med grejer som jag vill ha till ett värde av 45 000:-, måste jag betala det själv då? Knappast eftersom jag är i s.k. arbetsför ålder och skattebetalare så löser det sig.
Ramlade in på ett gammalt inlägg på en Blogg som jag inte kände till, vet inte hur jag ramlade in där annars hade jag nog skrivit följande där. Inlägget handlade om Tomas di Leva och historien kring han separation ifrån sin tidigare flickvän. I ett av inläggen handlade det om mig och att jag skulle vara en bitter gammal gubbe som blivit dumpad av hans tidigare flickvän och att jag därför skulle skriva ner henne. Gammal gubbe är jag helt klart, bitter kanske men inte av de orsaker som skribenten skrev, för henne har jag aldrig varit intresserad av som något annat än kompis och det är som kompis som jag ser hur hon blivit alltmer sensationslysten. Där stod även att jag skulle vara en bordeline personlighetsstörd person och som exempel på det skulle vara mitt självmordsförsök i oktober. Jag är bipolär, med ett kraftigt ångestsyndrom med ett drag åt agorafobi, detta går inte att förneka. Personlighetsstörd, vet jag inte, men knappast troligt eftersom det inte brukar följa med bipoläritet. Borderliner personer är inte självdestruktiva på det sätt att de försöker avsluta sina liv, utan det är snarare så att de försöker avsluta andras liv med en känslokyla som är svår att förstå, de är också väldigt manipulativa. Vem vetjag kanske har allt utan att veta om det.
TankarPosted by Micael Mon, March 01, 2010 17:17:34
När jag arbetade som kock så ansågs det vara under ens värdighet att skära tomater med brödkniv, man skulle klara av det med kockkniv annars kunde man dra. När jag skulle köpa en brödkniv nu senast så kallades den bröd/tomatkniv och i TV använder celebra kockar ”brödknivar” för att skära upp tomater. Ingen stil och finess längre.
Hur kan man ens komma på tanken att rosta grovt bröd eller limpa av något slag. Det smakar inte gott alls. Det som ska rostas är luftigt gott vetebröd. Surdegsbröd ska rostas mot riktig eld.
Såg en bild på Py Bäckman inför melodifestivalen, varför kunde inte hon fortsätta att bara skriva låtar? Hon såg ju hemsk ut. Efter det att hon slutade skriva åt Nordman så har det gått utför med även den saken. Hon var den som förlorade på skilsmässan ifrån Dan Hylander.
TankarPosted by Micael Mon, March 01, 2010 17:16:10
Vad är sann lycka?
Att få barn, fast det är höjden av egoism.
Vilken är din största rädsla?
Att det ska hända mina barn något?
Vilken egenskap föraktar du mest hos dig själv?
Vet att där finns någon eller några men kommer inte på något.
Vilken egenskap föraktar du hos andra?
Självgodhet, rasism, homofobi m.fl. liknande.
Vilken levande person beundrar du mest?
Nelson Mandela
Hur känner du dig just nu?
Irriterad
Vad ogillar du mest med ditt utseende?
Magen
Vilka kvaliteter uppskattar du hos män?
Ärlighet, ödmjukhet, lyhördhet
Vilka kvaliteter uppskattar du hos kvinnor?
Se ovan. Gillar dock inte ordet kvaliteter, det får det att låta som en vara.
Vilket ord använder du för ofta?
Svordomar tyvärr och ordet så när jag skriver, det är ju inte ens ett ord.
Vilken talang skulle du vilja ha?
Skulle vilja kunna spela säckpipa
Om du skulle förändra något hos dig själv, vad skulle det vara?
Magen. Förstår inte det här själv men jag är beredd att operera den något som jag inte ens kunde tänka mig för något år sen.
Vilken är din största bedrift?
Att ha varit med och skapat två liv (mina barn) och att den bedriften inte är slut än för de ska uppfostras och ha ett skyddsnät så länge jag får finnas med.
Vad är det värsta en människa kan uppleva?
Att förlora sina närmaste och att drabbas av bipolär sjukdom för det har varit mitt livs värsta resa och den är inte slut än men ganska lugn.
Om du skulle dö och fick återvända som en person eller en sak vad skulle du då välja?
Skulle nog välja en person, någon av de som försökte döda Hitler och försöka lyckas bättre.
Vilken av dina saker skattar du högst?
Har ingen bindning till saker, nu när jag lämnat över min snuttefilt och tygtavla till mina barn. Har lite svårt att tänka mig ett liv utan böcker eller musik.
Vilken är din favoritsysselsättning?
Baka matbröd och läsa sagor.
Vilket är ditt mest utmärkande drag?
Stor mage, glosögon, liten kran. Vill helst skriva mina mossgröna djupa ögon.
Vilken är din favoritförfattare?
Svårt, men måste nog skriva Strindberg.
Vilken påhittad figur liknar du mest?
Hade gärna varit Nalle Puh men det får väl bli Ior
Vilken historisk person identifierar du dig mest med?
Gandhi, Martin Luther King (önsketänkande).
Vilken är dina största hjältar i ditt liv?
Min mormor som vågade lämna en suput till karl och börja ett nytt liv strax efter de 40 trots brist på utbildning.
Vad ogillar du mest?
De som inte kan erkänna att även de har sina fel och brister.
Vad ångrar du djupast?
Vill helst inte ångra något, men det finns en sak som jag nog aldrig kommer att avslöja, mer än vad jag gjort.
TankarPosted by Micael Sun, February 28, 2010 19:53:25
Första söndagen i mars (nästa söndag alltså) går Vasaloppet i "Fädrens spår för framtids segrar". Idag gick öppet spår, i veckan är det tjejvasan, kommer inte ihåg om det är ett öppet spår till. Men på söndag smäller det, som mas är det mer eller mindre tvång att ha åkt skiten, fy fan, nio mil på skidor, matkontroller finns det ju bara första dagen. Men det är ett tingel tangel som har sin charm, det är t.o.m. ganska häftigt att stå och skotta snö till spurtsträckan klockan 4 på morgonen, men ont i ryggen gör det. Lite vodka som sovjeternas tränare bjöd på gjordet det trevligare, sen att se galna ryssar klänga sig fast på spårmaskinen spred stor glädje till oss alla. Lastbil på lastbil körde fram snö och vi skottade och försökte få det jämntjockt överallt.
Det bästa för skolungdomarna är att dom får en dag extra sportlov eftersom skolorna används som förläggning. Värst är alla som tror att de kan supa som svin och sen upp dagen efter och åka, inte undra på att det är manfall. Sen har vi idioterna som åkt nio slitiga mil i skiftande terräng och sen tror att de kan sätta sig i bilen och köra hem, oftast 30 mils körning, idioter.
Nils Karlsson (Mora-Nisse) den som vunnit loppet flest gånger "is still going strong", men han säger inte mycket när han är med i TV. Han kämpade hårt för att inte kvinnor skulle släppas in i spåret. På något sätt är jag tyvärr släkt med honom, föredrar hans dotter Karin Green som släkting, hon är en suverän musiker och rolig att snacka med. En annan släkting till mig som jag är verkligen stolt över att vara släkt med är "Stenis-Kersti", hon kokade blåbärssoppa i Hökenberg tills hon var en bra bit över 80. Krafterna hade hon kvar men det var för tungt att koka soppa sen, hon var en bit över 90 när hon bestämde sig att nu räckte det, så hon bakade kaffebröd till begravningen och la sig och somnade in. Kersti var så vacker, ända till slutet hade hon tjockt grått hår i flata på ryggen. Hon lärde mig som liten att gå med djuren till fäboden på sommaren, grisar, höns och annat smådjur åkte lastbil, medan jag och Kersti gick den långa vägen genom skogen med kor och hästar. Det är ett så underbart minne. Kalle hennes man lärde mig slå hö efter häst, köra häst och vagn, hässja hö, mjölka kor, sela hästarna (undra varför jag är rädd för hästar) han hade två rjäla nordsvenskar, grannen i byn hade en Ardenner, den kunde man sitta med korslagda ben på ryggen och läsa serietidningar medan den gick och beta. Grisarna var mina favoriter alla kategorier. En midsommar i Hökenberg så var jag flott uppklädd som det anstod en Stockholms unge, kråsskjorta (mitt val) och en svart fluga, skinnväst till det, mina kompisar var också uppklädda. Vi sprang runt som barn alltid gör, vet inte hur det gick till men vi bestämde oss för att krypa in till grisarna, utifrån och in till stian i ladugården. Grisar bökar runt ganska mycket och skiter och pissar överallt. Våra föräldrar fick efter ett tag syn på oss och skrek, sen bar dom oss på sträckta armar ner till bäcken och slängde i oss, hade de så hade de nog använt tänger och burit oss i. Avklädning på stört, massor av tvål och såpa, sen fick 4 nakna ungar kliva upp och torka sig, på rad gick vi upp till byn, det blev ingen midsommarstångsresning för oss inte. Kläderna grävdes ner och ligger nog kvar däruppe än.
TankarPosted by Micael Sat, February 27, 2010 20:37:17
Digital TV:n ockuperad, där visas bara barnprogram. Detta innebär att kvar finns bara de med markburen TV och på den finns 1, 2 , 4, Barnkanalen, Tv24, Kunskapskanalen och Öppna kanalen. På 1 var det OS, på 2 Hästhoppning (blä), 4 trav, Barnkanalen visade det som de ska visa, TV24 börjar sina sändningar när Barnkanalen har gått och lagt sig, Kunskapskanalen, i Öppna kanalen intervjuades en Somalisk Sheik det enda som jag vet om somaliska är att de har många låneord från Italienskan. Vilken TV eftermiddag.
När jag var liten så var telefon en stor svart bakelit sak, sen kom kobran m.fl. en av mina chefer hade den första mobiltelefonen som jag såg live, 25 kilo batteri med en lur och nummertavla på som inte fungerade i skogen. Sen blev mobílen var mans ägendom. Nu har jag fått en mobil/telefon på jobbet, vet inte riktigt vad jag ska kalla den, det är liksom en pytteliten mobil med mitt jobbnummer i, som jag kan ta med mig överallt. Den har alla finesser som mobiler har plus det som en stationär telefon har. Underligt.
När jag var liten var löss i alla dess former skamligt, Nu räknar man kallt med två perioder av huvudlöss angrepp i alla skolor och dagis arje år, hur kan det vara så. Sen är också vägglusen på väg tillbaka. Kackelackan har varit tillbaka sen flera år sen. När jag arbetade extra på en korvfabrik på Södermalm, när jag gick på Calle Flygare, så såg vi då och då ganska stora kackelacker som sprang över golvet, en hade fått en nerdimpande i kaffemuggen när han skulle fika. Det var ett roligt jobb och vi fick helt fantastiska julklappar.
TankarPosted by Micael Thu, February 25, 2010 18:55:07
Solen sken lite idag också, dock inte som igår. Men idag var det faktiskt plusgrader, riktigt skönt den lilla stund det varade. Näzta vecka är det sportlov för de stackars barnen, några har redan haft sportlov. I Mora har dom sportlov Vasalopps veckan, eftersom skolorna används som nattläger av åkarna, därför får Mora ungdomarna en dag extra så skolorna hinns utrymmas städas. Mår toppen, det var längesedan som jag mådde så här, stabil, ingen ångest, njutnigsbart, har återupptäckt en känsla på rätt sätt och det är underbart. Ingen som inte har varit där förstår hur underbart det är att upptäcka riktiga känslor igen, kunna ta på den smaka på den och inse att den inte är bomullsinlindad, veta vad den är uttryck för, känna igen den som en kär gammal vän, upptäcka att den finns där nästa dag så det är inget som man drömt. Ilska kanske upplevs som en negativ känsla men det är en känsla, inte en ilska som man inte vet varför den finns där utan en riktig hederlig ilska. Underbart.
Ingen har varit inne och gissat på "cadavereays up on ......." Fick rätt svar idag ifrån LR´s kommunalombud och min kontakt vid LR Stockholm, han hade läst inlägget och gav ett delvis rätt svar. Artisten är Alice Cooper, han heter Vincent Furnier egentligen, hans far var präst så det var nog ett rejält fadersuppror på den tiden. Låten är den underbara: "Ilove the dead". Håll till godo.
