Tankar från skroten

Mina tankar

Numera 50 årig man som sprungit vilse i sig själv, börjar nog hitta vägen tillbaka. Inte fullt lika desperat längre. Fortfarande två barnsfar.

Detta är mina tankar om ditt och datt och faderskap och manlighet. Försök att räta ut alla frågetecken som samlats i mitt huvud och även kropp sen jag sprang vilse. "Sprang vilse i mig själv, hittade inte ut- det enda jag såg var korridorer utan slut".

Är 25 % sjukskriven p.g.a. bipolär sjukdom. Läkarna skulle vilja sjukskriva mig mer och längre men Försäkringskassan anser mig vara frisk så den sista september är det slut. Tappade allt vad färdigheter heter, kan inte läsa sånt som kräver en fantasi bild, klarar av att se på TV i cirka 10 minuter idag, måste skriva upp allt om jag ska gå och handla. Klarar inte av att höra ljudböcker, störs väldigt lätt av mina barn när dom försöker vara barn (har blivit mycket bättre på den punkten, jag var olidlig i början). Från att ha varit en man van att ha miljoner bollar i luften samtidigt så måste jag schemalägga min vecka totalt, skriva upp alla möten med noggran beskrivning, det är väldigt mycket skrivande både på papper och i kalender. Använder kalender funktionen i mobilen med larm för att klara min vardag. Det är inte bättre på helgerna. Stavar som en kråka, jag som varit väldigt nogrann med stavning och språk förr. Förståsigpåare säger att allt kommer att rätta till sig allteftersom depressionen lägger sig, hoppas på det men det är svårt att tro. Minnet sviker om jag inte har möjlighet att skriva upp stödord så vet jag knappt när jag gjorde vad. De år som gått är väldigt vaga för mig, har inte fått någon koll på vad som är verkliga händelser och vad som är fantasi och framförallt när skedde de verkliga sakerna.